Fällfångst

Fällfångst innebär att godkända fångstredskap används för den art och på det sätt som redskapet får användas. Det finns redskap för levandefångst och redskap som dödar. Vilken typ som kan användas avgörs av aktuella bestämmelser, godkännandet och situationen. Ett redskap är inte lämpligt för alla arter bara för att det säljs som en jaktfälla.

Arbetet består av val av godkänt redskap, kontroll av användningsvillkor, tillsyn, hantering av fångst och ett ordnat avslut. Varje led behöver fungera även när ingen fångst sker eller den ordinarie ansvariga får förhinder. Den som vill börja behöver kunna kontrollera den exakta redskapsmodellen och dess villkor, ha den utbildning som krävs och kunna fullgöra tillsyn och efterarbete. Fällfångst är därför inte ett sätt att jaga utan löpande arbetsinsats.

Börja med vilket problem eller jaktligt syfte som ska hanteras och vilken art det gäller. Bekräfta att du har rätt att bedriva den aktuella jakten på platsen. Allmän jakt och skyddsjakt har olika rättsliga förutsättningar. Att ett djur är oönskat eller orsakar besvär räcker inte som egen grund för vilken fångst som helst.

Väg också in andra djur, människor och hur platsen används. Fråga den som känner marken om sällskapsdjur, friluftsliv och verksamheter som kan påverka valet. En fälla ska inte ses som lösningen innan alternativen och ansvaret har bedömts. I vissa situationer är förebyggande åtgärder eller hjälp från en person med rätt erfarenhet ett bättre första steg.

Kontrollera Naturvårdsverkets information om godkända fångstredskap och läs villkoren för just modellen. Namn, utförande och eventuella begränsningar behöver stämma med det redskap du faktiskt har. En bild av en snarlik produkt är inte tillräcklig. Spara underlaget tillsammans med redskapets dokumentation så att det går att återfinna vid en senare kontroll.

Läs även aktuella föreskrifter om användningen och ta reda på om särskild utbildning behövs. Anta inte att reglerna är desamma för levandefångst och dödande redskap eller mellan olika arter. Frågor som inte får ett tydligt svar ska lösas före användning. En erfaren handledare kan hjälpa dig att förstå dokumenten, men rådet ersätter inte villkoren i det aktuella godkännandet.

Gör en konkret plan för tillsyn enligt de krav som gäller och för vem som tar över om du blir sjuk eller måste resa. Ansvar kan inte skjutas upp för att vardagen ändras. Den som hjälper till måste känna uppgiften, kunna komma till platsen och veta hur avvikelser hanteras. Ett namn i telefonen är inte samma sak som en överenskommen reservperson.

Det ska också finnas en genomtänkt plan för vad som händer vid fångst och om fel art skulle beröras. Den planen behöver vara laglig och bygga på rätt kunskap och utrustning. Improvisation i en sådan situation kan leda till lidande. Försök inte kompensera bristande beredskap med en teknisk avisering; den måste bedömas utifrån de faktiska villkoren och ersätter inte automatiskt den tillsyn som krävs.

För anteckningar om redskap, placering, kontroller och avvikelser. Håll isär att redskapet har setts från håll och att den kontroll som krävs faktiskt har genomförts. Dokumentationen hjälper dig att upptäcka problem och förklara vad som gjorts. Den är särskilt värdefull när flera personer delar uppgifter under samma period.

När fångsten upphör ska redskap hanteras så att ingen fortsatt oavsiktlig fångst kan ske. Stäm av material och plats och utvärdera metoden tillsammans med en kunnig person. Vad krävde mer arbete än väntat och fanns en fungerande reservrutin? Nästa steg för en nybörjare är praktisk utbildning med rätt handledning, inte att börja använda fler redskap innan ansvaret för det första är fullt förstått.