Markens förutsättningar
Marktyper, terräng och biotoper: förstå jaktmarkens viltförekomst
Läs skog, odlingslandskap, bryn och vatten som delar av samma landskap. Förstå hur struktur, årstid och brukande påverkar miljöerna utan att likställa en marktyp med ett visst antal djur.
I den här guiden · 8 avsnitt
Beskriv strukturen innan du sätter ett omdöme
Marktyp är en början, inte en färdig bedömning. Två skogsmarker kan skilja mycket i vegetationens täthet, ålder och variation. Två jordbruksmarker kan ha olika grödor, kanter och brukande. En biotop är en livsmiljö med vissa förhållanden; på jaktmarken är det användbart att beskriva vilka miljöer som finns och hur de hänger ihop.
Utgå från vad som går att se och dokumentera. Beskriv ett brett lövrikt bryn eller en öppen åker efter skörd i stället för att direkt skriva viltrik mark. Koppla därefter beskrivningen till den art, årstid och fråga du undersöker. Det ger en tydligare grund för återbesök och jämförelser.
Skogsmark med olika skikt
Titta både uppåt och nedåt. Finns flera höjder av vegetation eller mest likåldriga träd? Vad växer mellan stammarna och längs kanten? Anteckna inslag av löv, buskar, fältskikt och öppningar utan att utgå från att alla delar fyller samma funktion.
Svenska Jägareförbundet beskriver värdet av variation, lövinslag och flerskiktad skog i landskapet. Jämför i bilderna hur tätt träden står, vad som växer under dem och om buskar och yngre träd skapar flera höjder. Anteckna därefter vilka födoväxter och skyddande partier som finns på din mark.
Fråga även vad som planeras. Gallring, avverkning och föryngring kan förändra markens karaktär under den tid du tänker använda den. Dokumentera läget nu och den förändring markägaren beskriver. Skilj på en aktuell bild och en uppgift om framtida åtgärder.
Se hur skogens skikt skiljer sig
Överst: träden är relativt jämnstora och vegetationen mellan stammarna låg. Nederst: yngre träd och buskar bildar flera skikt. Beskriv skillnaden innan du drar slutsatser om hur platsen används.
Bilderna jämför olika miljöexempel. Viltförekomst och antal djur behöver undersökas med observationer och andra underlag.
Odlingsmark och dess kanter
Läs hela odlingslandskapet, inte bara grödan. Notera öppna ytor, dikeskanter, buskage, småbiotoper och övergångar mot skog. Jordbruksverket beskriver hur exempelvis grässtråk och blommande miljöer kan ge livsmiljöer för fältvilt, insekter och andra arter. Varje åtgärd behöver samtidigt passa markens brukande.
Årstiden är viktig för det du ser. Ett växande fält och samma yta efter skörd har olika struktur. Beskriv grödans eller vegetationens tillstånd vid besöket och följ förändringen över året. Dra inte slutsatsen att marken alltid erbjuder samma föda eller skydd som under visningen.
Jämför den öppna ytan med övergången
Överst: den öppna stubbåkern dominerar. Nederst: buskar, gräs och stenröse bildar en mer varierad kant. Följ hur vegetationen förändras under året och vad som finns i det omgivande landskapet.
Bilderna jämför olika miljöexempel. Viltförekomst och antal djur behöver undersökas med observationer och andra underlag.
Bryn binder samman miljöer
Ett bryn är övergången mellan öppet landskap och skog. Bredd, täthet och vegetationens olika höjder kan variera. Jämför en tvär kant med en gradvis övergång där buskar och lägre träd bildar flera skikt. Svenska Jägareförbundet lyfter brynens betydelse som en del av viltets landskap.
Titta på hur övergångarna fortsätter utanför den egna fastigheten. En miljö kan vara en del av ett större nätverk av skydd och födosöksområden. Anteckna samband du vill undersöka, men behandla en tänkbar passage som en fråga tills återkommande observationer ger mer underlag.
Vatten och fuktiga miljöer
Notera naturliga vatten, fuktstråk och övergångar mellan torr och fuktig mark. Beskriv vad som finns vid besöket och om platsen är tillgänglig för tillsyn. Följ gärna samma plats under en torrare period för att förstå variationen.
Skilj beskrivningen av befintligt vatten från en plan att förändra miljön. Markägarens medverkan och eventuella tillståndsfrågor behöver klarläggas inför åtgärder. Läs viltvårdsguiden när ett behov har identifierats.
Fyra delar att beskriva på markvandringen
Börja till vänster med skogen, följ brynet mot den öppna marken och avsluta vid vattnet. Beskriv varje del var för sig innan du bedömer hur de hänger ihop.
- Skog: beskriv täthet och vegetation.
- Bryn: notera övergång och buskage.
- Öppen mark: notera växtlighet och brukande.
- Vatten: återbesök vid annan årstid.
Terrängen påverkar hur du kan använda marken
Höjdskillnader, blöta partier och tät vegetation påverkar framkomlighet och möjligheten att överblicka ett område. Beskriv var ett kartunderlag behöver kompletteras genom markbesök. En plan yta på skärmen förklarar inte hur en sluttning eller ett dike ser ut i verkligheten.
Ta med tillfarter och annan användning när du läser terrängen. Undersök även hur snö, väta eller växande vegetation förändrar åtkomsten. Bedöm sedan användningen tillsammans med berörda personer och de aktuella förhållandena. En terrängbeskrivning innebär inte att en plats är lämplig för varje jaktform.
Koppla miljön till artens behov
För skogsmark och övergångar mot odlad mark kan du börja med tre vanliga klövviltarter. Svenska Jägareförbundets skrift om klövvilt beskriver födans variation över året, medan Naturvårdsverkets vildsvinsvägledning beskriver skyddsmiljöer och skaderisker.
- Rådjur: örter är viktiga sommartid. Bärris, ljung och vedartad vegetation får betydelse under andra delar av året. Leta efter variation i markvegetationen och notera vad som finns tillgängligt när snön täcker marken. Koppla betade växter till andra arttecken innan du bestämmer vem som betat. Läs rådjurets artprofil.
- Älg: löv, kvistar och örter är viktiga delar av födan. Rönn, asp, sälg och ek är exempel på omtyckta lövträd. Beskriv var födan finns inom räckhåll och ta med markägarens uppgifter om betesskador och planerad skogsskötsel. Värdera både födotillgång och skogsbrukets mål. Läs älgens artprofil.
- Vildsvin: tät vegetation som ungskog, buskage och vass kan ge skydd och vila. Undersök även om det finns återkommande bök och skador i närliggande vall eller gröda. Naturvårdsverket beskriver hur skaderisken skiftar med gröda och årstid. Ta därför med både skyddsmiljön och odlingens behov i bedömningen. Läs vildsvinets artprofil.
Jordbruksverket beskriver fälthare, fasan och rapphöna som fältvilt som behöver mat och skydd under hela året. Det ger konkreta frågor till markvandringen:
- Fälthare: hur ser tillgången till föda i odlingslandskapet ut, och finns skyddande buskvegetation även när fältet är skördat?
- Fasan: finns den variation av odlad mark, betesmark, fuktiga miljöer och skyddande bryn som arten kan använda?
- Rapphöna: vad erbjuder området under olika delar av året, och vilka uppgifter har ni om artens faktiska förekomst?
Sammanför växtlighet, arttecken och tidpunkt i anteckningarna. Då går det att följa om en viss miljö används återkommande och vad som förändras efter exempelvis skörd eller avverkning.
Viltförekomst kräver mer än en miljöbild
Koppla miljöbeskrivningen till dokumenterade observationer, spår och andra tecken. Skilj mellan ett observerat djur, ett spår och ett antagande om vad miljön borde kunna erbjuda. En miljö kan vara intressant att följa även när du inte ser vilt under ett kort besök.
Naturvårdsverket beskriver viltövervakning som kontinuerlig uppföljning av viltstammarnas tillstånd och utveckling. Använd artbiblioteket för kännetecken och observation och uppföljning för att jämföra anteckningarna över tid.
Sammanställ vad som är observerat, vad som behöver följas under en annan årstid och vilka förändringar som är kända. Först då har du ett underlag för att väga samman markens möjligheter och begränsningar.